No pain, no gain

Fuck that expression. Det är ju över nu. Ändå väller allting upp inom mig igen. Ska jag behöva gå igenom allting igen? Bearbetning, visst, men någon gräns måste det väl finnas. Jag kanske helt enkelt måste lära mig att leva med det. Inte se det som ett problem, bara som en del av mig själv.

Kliché efter kliché. Jag hatar dem. Men ibland...
"Lycka gör dig Söt,
Umaningar gör dig Stark,
Sorger gör dig Human,
Misslyckanden gör dig Ödmjuk,
Framgång gör att du Strålar,
men endast VÄNNER får dig att hålla ut."

Jag är otroligt glad och tacksam över samtalet igår. Det gav mig mycket. Väldigt mycket mera än bara gällande ämnet vi diskuterade. Jag hoppas även att jag kunde vara till hjälp. Mitt är över, så ingen panik där inte. Förhoppningsvis hjälper det oss båda. Ni finns i mina tankar, på riktigt. Ni vet vem ni är. Och så ska jag sluta med alla rosenröda klichéord, ni fattar ju vinken.

För att muntra upp mig ska jag unna mig en (cykel)tur till stan med glass. Sedan kan jag ikväll begrava mig i aktiviteter som att tvätta och packa kläder inför Londonresan, fortsätta arbetet med föredraget om WA, läsa Galenos, trösta mig med att gå och sova tidigt eftersom min senaste natt blev så kort (13 h, sov bort hela j*vla dagen!), förbereda mig mentalt för att arbeta imorgon..

Det blir i alla fall Finlands-match ikväll!